Författare: James Herbert
Förlag: Bonniers (1988)
Antal sidor: 335
Jaha, det var Det magiska huset av James Herbert det. En bok som lämnar mig lätt undrande.
Förlaget skriver så här: Mitt i skogen ligger det ett underligt oregelbundet gammalt hus, fullt med vinklar och vrår. Det bär på en stor hemlighet och plötsligt förvandlas idyllen till en mardröm för det unga paret Mick och Midge, som köpt huset. Det börjar med fladdermössen på vinden, fortsätter med en tigande gestalt i skogsbrynet och fortsätter med skräckinjagande syner. Det blir tydligt att huset bär på en stor hemlighet. Steg för steg förvandlas det unga parets liv till en fasansfull mardröm, steg för steg förs de också mot mysteriets kärna.
Så långt är allt gott och väl. Jag har inget emot att en bok innehåller det som brukar kallas "övernaturligt". Men jag tycker inte att boken lever upp till det som förlaget skriver.
Historiens jag är Mick, och i större delen av boken är det mesta lite puttenuttigt. Det är först på slutet som det börjar hända saker på riktigt, och då händer allt på en gång. Pang, bom och sedan är allt borta.
Det känns som om författaren har haft en bra bokidé, men att han inte har lyckats förvalta den.
Jag hade missat att läsa ditt inlägg! Tack för påminnelsen :). Jag kan hålla med om att den kunde ha gjorts bättre, det blev en väldig explosion av händelser på slutet :)
SvaraRaderaJa, det var lite av ketchupflaska över det hela.
Radera