Titel: att rosta bröd
Originalets titel: Making Toast
Författare: Roger Rosenblatt
Förlag: Norstedts (2011)
Antal sidor: 126
Roger Rosenblatts bok att rosta bröd fann jag av en händelse i Hübinettes Bokhandel i Östersund. (Lustigt nog har förlaget valt att låta titelns inledningsord ha gemen begynnelsebokstav, trots att så inte är fallet med originalet.)
Jag läste inte så noga vad det var för slags bok, och jag blev lite förvånad när jag insåg att boken är självbiografisk. Författaren Roger Rosenblatt är verkligen bokens "jag".
Den handlar om hur hans vuxna dotter Amy avlider i hemmet utan någon förvarning alls. Hon hittas av två av sina barn, som är i förskoleåldern. Roger och hans hustru Ginny reser omedelbart till Amys hem och flyttar in där för att vara ett stöd både för mågen Harris och barnbarnen.
Boken har nog en och annan fin passage och visst blir jag lite blank i ögat när jag läser om hur Amys son Sammy på första skoldagen ska rita sin familj, och han även ritar sin mamma Amy, liggande på golvet, för det var ju så han såg henne sista gången.
Men boken i sin helhet är tyvärr tråkig. Den innehåller inga kapitel, utan de olika avsnitten avdelas av några asterisker. Dessa avsnitt har inte alltid en rimlig koppling till de övriga. En del av dem innehåller bara ett par meningar. Exempel: Harris har köpt en boxningssäck, en tung Everlast-säck, som hänger i kedjor från taket i lekrummet. När Sammy inte använder den gör jag det.
Namn på släktingar, vänner, lärare och kolleger slängs in i stor mängd, och det är omöjligt att hålla reda på dem. Speciellt som man aldrig vet om de kommer att dyka upp igen i boken eller inte.
Jag tror att boken har varit nyttig. För författaren. Han har fått möjlighet att sätta ord på sin sorg. Detta gör han genom att spridda tankar och vardagshändelser sätts på pränt. Men för mig, som inte känner de inblandade, blir boken tyvärr tämligen tråkig.
I Kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 20: Läs en bok med mat i titeln.
tydligen inte så mysig som omslaget antyder
SvaraRaderaOch det är inte ens en rostad brödskiva på bilden...
RaderaRobert, vi tycker på pricken lika! Jag skrev om den här boken på min blogg för bra länge sedan och jag tycker att du exakt har fångat det jag själv kände när jag läste "Att rosta bröd". (Notera att även författarens namn är skrivet i gemener...)
SvaraRaderaIntressant att vi tyckte så lika. (Ja, jag noterade att författarens namn hade gemena begynnelsebokstäver. Måste ha varit en nyck från någon på Norstedts.)
Radera