Tematrio - Pojkar

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat pojkar. Så här skriver Lyran: Lite givet tema denna vecka.

Berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar.

Gerpla - en kämpasaga är en bok av den isländske nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness. Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska pojkarna eller unga männen söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.

Så till en annan isländsk roman - Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson. Den är en del i Trilogin om pojken.
Handlingen utspelar sig i en karg isländsk miljö bland fiskare. Jag bedömer att det är slutet av 1800-talet. Huvudpersonen är "pojken", vars namn vi inte får veta. Han förlorar sin bäste vän under en fisketur, och sedan får vi följa honom när han lämnar sitt arbete i fiskebåten och tar sig till "köpingen" där han får arbete på en servering.
Det svåraste tycker jag är att hålla reda på alla isländska namn. Tempot är lågt, så det är sannerligen ingen spänningsroman. Och jag fick säkert läsa en 20-30 sidor innan jag över huvud taget kom in i boken.
Men sedan fastnade jag. Inte så mycket för handlingens skull, som för det vackra, uttrycksfulla språket och miljöbeskrivningarna. Så många fina meningar, som man kan stanna upp och suga på. Det råder ingen tvekan om att Stefánsson är en stor författare.

Junot Diaz' bok Oscar Waos korta förunderliga liv är på många sätt en förunderlig bok. Den har minsann fått Pulitzerpriset 2008, så det här är inte kattskit.
Den handlar om den stackars Oscar Wao, en nörd som aldrig lyckas få till det här i livet. Speciellt inte med tjejer. Men han ger aldrig upp. Ständigt förälskad, och givetvis i kvinnor han inte kan få.
Men den handlar också mycket om Dominikanska republiken och den fruktansvärda terrorn under diktatorn Trujillo. Författaren Junot Diaz har sina rötter i detta land.
Boken är disponerad på ett annorlunda sätt, som jag tycker är spännande. Första delen handlar om den unge Oscar Wao. Andra delen utspelar sig tidigare, och där är hans äldre syster huvudpersonen. Tredje delen ligger ännu tidigare i tiden och handlar om deras mor. Fjärde delen ligger ännu längre bak i tiden och där är huvudpersonen Oscars morfar. Därefter kommer vi tillbaka till Oscar Wao igen. Dessa tidshopp är inte alls störande. Det finns ju inget som säger att en roman måste vara skriven i kronologisk ordning.
Men det finns en sak som stör mig alldeles förfärligt i boken. Den är skriven på engelska och originaltiteln är The Brief Wondrous Life of Oscar Wao. Jag har läst den i svensk översättning, och där finns inget problem. Men där finns mängder av spanska ord och uttryck på varenda sida! Så är det säkert i originalet också. Men jag talar inte spanska!
Måhända är kunskaperna i spanska mer utbredda i USA, men här i Sverige är det nog fler än jag som sitter frågande och undrar vad det var för fiffigt som uttrycktes just där eller där på spanska. Jag hade nog fått större behållning av boken om jag hade kunnat spanska.
Fast sammantaget är det ändå en läsvärd bok. En sådan där bok som man är glad att man kan säga att man har läst :)