Veckoutmaning - orättvisa och förtryck

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Fanny: Orättvisa och förtryck - ämnet är fritt och tolkningsbart. Det kan vara i det lilla personliga eller i det stora. Det kan handla om egenupplevd orättvisa eller strukturellt förtryck. Tänj på ämnet så mycket du vill.

Lista musik, film, konst och/eller böcker som tar upp ämnet orättvisa och/eller förtryck.

För att smalna av det hela väljer jag böcker, och då böcker som jag själv har läst. Det får bli fem böcker som på olika sätt handlar om orättvisa och förtryck.

Först ut blir Dödssynden av Harper Lee.
Dödssynden utspelar sig i en liten stad i Alabama i den amerikanska Södern i mitten av 1930-talet. En svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. Advokaten Atticus Finch försvarar honom, vilket inte uppskattas av alla. Varför bry sig om att hålla en rättegång mot en neger, när man lika gärna kan lyncha honom direkt?
Bokens berättare är advokatens åttaåriga dotter Scott (Harper Lee själv?). Den skarpsinniga flickan ser igenom samhällets förljugenhet. Hur kan hennes lärarinna tycka så synd om judarna i Tyskland, samtidigt som hon inte har det minsta till övers för de svarta i den egna staden?
I boken används orden neger och nigger hela tiden. Det här är en bok som man definitivt inte får byta ut dessa ord mot andra som är mindre stötande idag. De behövs för att man ska förstå det samhälle som beskrivs. Det går inte att byta ut ett ord som "niggerälskare" mot "afroamerikanälskare", för då skulle man helt radera det rasistiska samhälle som beskrivs.
Dödssynden är en riktigt bra bok, och jag förstår att den blev mycket uppmärksammad när den gavs ut 1960. Det var en tid när svarta i sydstaterna fortfarande förvägrades rätten att rösta och svarta och vita hade olika offentliga toaletter, skilda skolor och skilda säten i bussarna.

Boktjuven av Markus Zusak utspelar sig under andra världskriget. Om inte den kan sägas handla om förtryck, så vet jag inte...
På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Mobbning handlar om orättvisa och förtryck, och i Maria Nygrens Fjärde riket kan vi få fundera över vem som är mobbare och vem som är offer.
Blenda är ensamvargen som drömmer om att stå i centrum och bestämma. LSD är bra i skolan men har ingen riktig livsgnista. Penny blir ständigt en kopia av den hon pratar med och har för länge sedan glömt vem hon är. Tillsammans studerar de Hitlers väg till makten i ett grupparbete i skolan. Och plötsligt inser de hur skolans drottning Hedvig ska störtas. Alla som känner sig osynliga och utanför kommer att tacka dem. Men snart glömmer Blenda vad hon egentligen kämpar för. Det enda viktiga blir att behålla makten. Till vilket pris som helst.
Jag var lite förundrad när jag såg titeln och baksidestexten. Är det en handbok för dem som vill använda Hitlers metoder för att få makt? Men så är det givetvis inte. Istället handlar det mer om maktberusning. Det kan vara en skön känsla att stå i blickfånget och veta att man styr över sin lilla del av universum, men vad ska man göra med makten när man väl har fått den? All makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut. 
När skolans nya ledare bland eleverna (Blenda) har fått den position hon eftersträvat, måste hon hela tiden hitta nya sätt för att befästa sin makt. Hennes närmaste vänner märker att de inte längre vill vara med, och nya allianser skapas för att skolan ska befrias från Blenda.
Samtidigt handlar boken om en skola där vuxenvärlden inte tar ansvar. En skola där lärarna inte har en självklar auktoritet i klassrummet.

Det religiösa förtrycket får vi exempel på i Bilquis Begur Sheikhs bok Hon vågade lämna islam.
Den handlar om författarinnan själv, som efter det att hennes man lämnat henne sökte finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.
Efter en tid övergår hon till kristendomen och låter döpa sig. Eftersom hon bor i Pakistan blir det början på en svår tid. Hennes familj och vänner tar avstånd från henne, och snart kommer hoten. En muslim som överger sin tro ska dödas, och det finns gott om män i Pakistan som gärna vill följa Koranens bud och mörda henne.
För Bilquis är det en ständig kamp. Ibland vill hon välja en lättare väg, men då känner hon att "Herrens välbehag" lämnar henne. Till slut blir dock trycket för svårt i Pakistan och hon tvingas överge sitt land och emigrera till USA.
En tänkvärd bok i en tid då andelen muslimer i Sverige ökar. En kristen som övergår till islam riskerar ingenting (i vart fall inte under jordelivet) men en muslim som konverterar till kristendomen ska dödas.

Upprorets dagar av Sture Källberg är en roman om Ungernrevolten 1956. Några naiva ungdomar med kommunistiska ideal får uppleva hur Sovjetunionen med våld slår ned arbetarnas uppror. Intressant skildring av en författare som faktiskt var där när det hände.
Men jag kan inte låta bli att fundera över vad författaren Sture Källberg är för figur egentligen. Han arbetade under 1950-talet som kommunistisk ombudsman i Malmö och som journalist i Budapest, Östberlin och Peking. Det var en tid när det svenska kommunistpartiet (idag Vänsterpartiet) var synnerligen Moskvatroget. Förstod inte Källberg att det var kommunismen som det var fel på? Sådana frågor ställs alltför sällan. Man kan ju föreställa sig hur det hade varit om Källberg varit nazistisk ombudsman under kriget och arbetat som journalist i Berlin.