Något döljer sig i tystnaden. Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.
Smakbiten är hämtad från sidan 109:
Jonathan blinkar bort salta svettdroppar ur ögonen. Han sitter på knä intill Jakob och stirrar på kniven som sitter så obegripligt djupt inkörd i hans arm.
Hur klarar en människa av att tillfoga sig själv sådana skador? Hur hittar man den mentala styrkan att fortsatta trycka in den vassa metallen i sitt kött när smärtan redan måste vara outhärdlig?
Jakob skakar fortfarande, men inte lika våldsamt som tidigare, och han har slutit sina ögon. Håller han på att glida in i medvetslöshet?
Håll dig vid liv, din jävel. Våga inte lämna mig ensam här. Jag klarar inte det.
Den kommer jag att läsa under kommande vecka. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDet ska bli mycket intressant att läsa vad du tycker om den.
Raderalite läskigt känns det allt, tack för smakbiten.
SvaraRaderaJa, lite läskigt är det nog.
RaderaSpännande. Jag är lite nyfiken på den boken och väntar på lite recensioner :)
SvaraRaderaMin recension kommer på tisdag. Jag tror att Vargnatts recension också kommer då.
RaderaTack för smakbiten. Jag valde mellan denna och en annan när det var dags för ny bok.
SvaraRaderaDå antar jag att det snart är dags för denna.
RaderaDet låter ju spännade.
SvaraRaderaOch mycket annorlunda.
RaderaDet var en dramatisk och obehaglig smakbit. Har inte läst Lutteman.
SvaraRaderaDet finns en del dramatik i den här boken. Absolut.
RaderaTack för smakbiten. Jag läste den under jullovet och hoppas hinna få ihop en recension tills på tisdag.
SvaraRaderaDå måste jag titta in hos dig och se vad du tyckte!
RaderaHm, spännande, får väl kolla in lite omdömen sen då ;)
SvaraRaderaKan ju vara en idé ;)
RaderaOjoj, den frågeställningen ställer jag mig också, hur kan man? Lite som japaner som utför harakiri, hur kan dom, även om det går snabbt. Men, man kan ju missa och överleva, huva. Tack för läskig smakbit, trevlig söndagskväll
SvaraRaderaJag valde en läskig smakbit. Finns betydligt lugnare avsnitt också, det lovar jag ;)
Raderaprecis som Paula tänkte jag omedelbart på seppuku (som det heter i skriftspråket). hur kan man? även kvinnor använder ju metoden
SvaraRaderaDet är lustigt att orden är olika i tal och skrift.
RaderaHm, tror min sambo läst något av Lutteman. Inte riktigt min genre. :)
SvaraRaderaJag har inte helt lyckats räkna ut vilken genre det är.
Radera