En smakebit på söndag - Kristens resa

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Kristens resa och är skriven av John Bunyan. Mitt exemplar innehåller även Kristinnas resa, och därför läser jag givetvis den när jag ändå är på gång.

John Bunyans Kristens resa gavs ut 1678. Kristen bor i staden Undergång med sin fru och sina fyra barn, men en dag hittar han en bok som skrämmer honom. Den säger att hela staden kommer att brännas ner. Samtidigt som han läser boken får han en börda på ryggen som inte går att få av. När han sedan träffar Evangelist förstår han att om han vill överleva måste han fly bort från allt och börja söka den himmelska staden. Under resan mot den himmelska staden träffar han både vänner och fiender, bland andra Velig, Hjälp, Uttydaren, Trogen, Domare Hatman, Hoppfull, Jätten Skräck, Ateist och många andra innan han till slut kommer fram.

Jag tänkte att jag skulle berätta att mitt exemplar är tryckt 1895, det vill säga 11 år före Fridtjuv Bergs stavningsreform. 

Smakbiten är hämtad från sidan 44:

Jag blickade därpå efter Kristen för att se, huru han gick uppför bärget. Jag iakttog, att han började gå i stället för springa och sedan i stället för att gå krypa på händer och fötter på grund af bärgets branthet. Nu låg det ungefär halfvägs upp till bärgstoppen en vacker löfsal, planterad af bärgets Herre, till trötta färdemäns vederkvickelse. Dit gick därför Kristen och satte sig ned för att hvila. Han tog ut rullen ur sin barm och läste i honom för att trösta sig; likaså började han ånyo syna den mantel eller klädnad, som han fått när han stod vid korset. Efter att sålunda en stund fägnat sig, föll han slutligen i en slummer och derefter i en djup sömn, som kvarhöll honom på detta ställe, tills det nästan blef natt. Under sömnen föll rullen ur hans hand. Under det han ännu sof, kom en man fram till honom och väckte honom med orden: "Gå bort till myran, du late; se på hennes seder och lär." (Ordspr. 6: 6.) Vid detta sprang Kristen plötsligt upp, skyndade fram på vägen och stannade icke, förrän han uppnått bärgets topp.