Författare: Peter Erik Du Rietz
Förlag: Marwa Förlag (2019)
Antal sidor: 459
Året är 1896. I Göteborg och resten av riket förtvivlar många i fattigdom och svält. Döden är allestädes närvarande och ingen saknar en namnlös trashank, hora eller våldsverkare som mördas eller spårlöst försvinner.
Med denna misär runt knuten trivs Carl Cronhammer förträffligt. Han är en framgångsrik och stilfull affärsman men bär på en fruktansvärd hemlighet: Han är inte längre fullt mänsklig. Inom honom bor ett uråldrigt och krävande rovdjur. Hans trygga tillvaro störs när en främling oväntat dyker upp i staden, någon som vet vilken sorts varelse han är och som är stark nog att förgöra honom. Det blir början på en resa där Carl riskerar att mista allt - samtidigt som ett namnlöst väsen viskande och lockande väntar vid vägens slut för att ta honom till sig för alltid.
Vinterdöda ting är en bok där vi möter människoliknande varelser, som med jämna mellanrum måste stilla sin hunger med mänskligt kött och blod. Vrikerna är på det viset våra värsta mardrömmar. Vampyrer, varulvar, alla dessa bestar som vi läst om och sett filmer om, måhända är de en bild av hur folktron har uppfattat dessa vriker.
När jag för en vecka sedan gav ett smakprov av boken, där en vrik vällustigt slafsade i sig levern från en människa han nyss dräpt, var det många som värjde sig och sade att den boken skulle de inte vilja läsa.
Men jag vill understryka att frossandet i mänskligt kött och blod faktiskt bara utgör en mindre del av bokens innehåll. Det är en berättelse om de kval en ensam vrik kan känna, när han är uppfylld av hat till den som en gång förvandlade honom.
Jag är full av beundran över hur Peter Erik Du Rietz med ingående miljöskildringar får en att känna att man verkligen är i Göteborg eller i Ryssland vid 1800-talets slut. Det är en tuff miljö, men där finns även plats för kärlek. Författaren måste ha ägnat sig åt en omfattande research, eller också är han helt enkelt mycket bildad, för han hämtar ledigt exempel och förklaringar från skiftande kulturer och epoker, vilket gör boken riktigt intressant. Dessutom är den spännande och när Carl Cronhammer når målet för sin långa resa möts vi av överraskningar som jag inte tänker avslöja. Där får författaren dessutom möjlighet att måla upp en värld, väsensskild från den vi känner.
Jag vill även framhålla att författarens fina språk är en källa till glädje. Endast vid något enstaka tillfälle råkar han använda ett uttryckssätt som inte var känt 1896.
Vinterdöda ting är en mycket välskriven bok, spännande, känslosam och givetvis även bloddrypande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar