På förmiddagen besökte jag och en av mina döttrar min mamma på hennes gruppboende. Det har ju nu blivit tillåtet att besöka dem i deras rum/lägenheter, men vi fick ha visir på. Vi fikade tillsammans och mamma var piggare än på mycket länge. Hon hörde inte mycket av det vi försökte säga, men hon höll låda på egen hand och såg så glad och nöjd ut. Det värmer hjärtat. Men nu över till något annat.
Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje fredag ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat idiomatiskt.
1. När har du alla taggar utåt?
Kanske när jag läser i tidningen där någon från centrala Stockholm säger eller skriver om storstadsfenomen som om de gällde hela Sverige. Eller fäller okunniga kommentarer om "glesbygden" som många storstadsbor tycks tro att vi utanför huvudstaden bor i.
2. När känner du dig som mest bakom flötet?
När någon ska förklara för mig hur jag ska få läsplattan som jag använder på jobbet att fungera. Ofta begriper jag inte när de per telefon ska hjälpa mig.
3. Vad dammade du av senast?
Jag kommer inte på något just nu.
4. Vad har du för gammal surdeg som ligger?
Det är lite lustigt att "surdeg" används nästan som något negativt nuförtiden. Man måste ju ha surdeg för att kunna baka surdegsbröd. Men, men, jag förstår ju frågan ändå. Jag har manus till ett par böcker som jag skrev för tio år sedan. De refuserades då och jag har inte orkat ta tag i dem igen, fastän det är berättelser som jag verkligen skulle vilja se i tryck. Jag får väl försöka damma av dem ;)
Jag har tröttnat på mitt jobb och skulle vilja ha siktet inställt på något nytt. Men jag fyller 62 i april och då är man inte attraktiv på arbetsmarknaden.
Den surdegarna ska du väl ändå försöka ta tag i. Det måste ju vara många timmars arbete och tankemöda som ligger där till ingen nytta.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Ja, jag vill verkligen försöka göra det.
Raderanöjd med Göteborgs-Posten, lycka till med böckerna!
SvaraRaderaTack.
RaderaAtt känna sig bakom flötet är en trist känsla, men den drabbar väl oss alla emellanåt.
SvaraRaderaVisst gör det :)
RaderaDet är synd att man inte uppskattar livs- och arbetserfarenhet mer än man gör. Jag blev uppsagd pga arbetsbrist i början av 90-talet, jag var då ca 40 år och redan då ansågs jag gammal på arbetsmarknaden! Du verkar dela mina problem med att följa instruktioner på tekniska prylar...
SvaraRaderaSå roligt att din mamma var pigg och glad!
Ja, mamma är ju i ett sådant stadium att man får vara glad om hon känner igen en. Idag verkade hon förstå vem jag var, men kanske inte under hela besöket. Men det är då jag känner att om hon är nöjd och glad så är jag det också.
RaderaVilken solskenshistoria vad gäller din mamma. Skönt att höra att hon inte verkar ha lidit av att ni inte kunde besöka henne.
SvaraRaderaNu råkar jag ju bo i en förort till Stockholm, så jag hoppas innerligt att jag aldrig uttalat mig nedlåtande om personer som bor i "glesbygden". Då skulle jag skämmas faktiskt. De flesta av mina bloggkompisar bor INTE i Stockholm, det säger kanske en del...
Ja, när man fyllt 62 är man så gott som passé på arbetsmarknaden. Åt andra sidan kan man ju gå i pension då. Om du skulle göra det kunde du ju ta itu med dina bokmanus och få "kompletterande" inkomst genom royalties för böckerna. Det vore väl nåt!
Jag menar absolut inte att alla stockholmare är sådana. Jag talade om stockholmare som är inskränkta på det viset.
RaderaOm jag hade råd skulle jag absolut gå i pension. Fast som det är nu har jag knappt råd att jobba.
Det är tufft, det där med åldersdiskriminering. Vi pratade om det senaste idag, här hemma. Svårt att hitta jobb när man är över 45.
SvaraRaderaJa, man ska helst vara 25-årig akademiker med minst 10 års arbetslivserfarenhet...
Raderaklart att du ska ta itu med dina surdegar, Robert! och visst ska du försöka leta upp ett nytt arbete! ge inte slaget förlorat redan ifrån början. du kan ju arbeta många år ännu. om du vill. jag vet att åldersdiskrimineringen är svårartad i det här landet, men just därför ska en inte vika sig.
SvaraRaderaJag har faktiskt sökt ett par jobb den här veckan.
RaderaVad roligt att höra om din mamma! Håller med Mrs Calloway om jobbsökande, åldersdiskriminering finns ju tyvärr men ge inte ge upp!
SvaraRaderaJa, hon var hur pigg som helst.
RaderaSå härligt att du fick värma ditt hjärta, känner igen situationen med din mor :) Jag kan reta upp mig riktigt ordentligt när dom påpekar att alla ska åka tunnelbana!!! Jag har bara 38 mil till närmaste station!!! Men du: Vad frustrerande med läsplattan! Manus som ligger = Vad spännande :) Jobbet: Säg inte det, säg inte det jag bytte för 1.5 år sedan... jag är 4 månader yngre än dig, man vet aldrig ;) Trevlig helg och tack för din komentar!
SvaraRaderaJa, jag måste nog ta fram de där manusen. Åtminstone ett av dem betalade jag en lektör för att gå igenom och fick beröm för mitt språk. Kanske att jag kan förbättra dem, nu när jag definitivt kan se på dem med nya ögon.
RaderaDet var nog kul för din mamma att få besök av er! Och det viktigaste är ju inte att hon hör utan ser er. Man är glad så länge man har sina föräldrar, hur det än är.
SvaraRaderaSå spännande med din surdeg Robert! Det vore spännande att få läsa. Ha det gott!
Hon blir i alla fall glad för stunden, även om hon inte kommer att minnas vårt besök när vi har åkt.
RaderaSå mysigt att få besöka och sitta och prata med sina föräldrar min pappa och hans fru får sin andra spruta nästa vecka, mamma tror jag får sin första om två veckor. så vi har ett tag kvar innan vi får ses.
SvaraRaderaJa du storstadsbor, jag är uppvuxen i stan men flyttat därifrån, men måste säga att inga av dom jag umgåtts med vuxit upp med har någonsin pratat illa om resten av Sverige och glesbygd? så jag undrar vilka sk. storstadsbor som uttalar sig på det nedlåtande viset. Skäms för dessa i så fall då vi är ett avlångt land och har tur som har både stad och glesbyggd med vacker natur.
Ta hand om dig :)
Nej, jag beskyller inte alla storstadsbor för detta :)
RaderaAlltid kul att läsa andras svar på "fem en fredag".
SvaraRaderaJag bor i storstan men är uppvuxen på en mindre ort, och tycker istället att många nu väljer bort storstan för ett lugnare liv på landet. En av mina kollegor har gjort slag i saken och flyttat till en lantgård med alla sina barn, och stormtrivs. Fint så!
Ha en bra start på veckan!
Kanske många skräms bort från storstan av det tilltagande gängvåldet. Det vore i sig tragiskt.
RaderaTeknik kan nog få många osäkra, åtminstone är det en sådan sak man tänker när man läser hos andra.
SvaraRaderaDet verkar så ;)
RaderaHa ha, ja... man kan ha väldigt många åsikter om storstadsbor, även fast man bor i en landsortskommun i Stockholms län, en sån med massor av fritidsboende sommartid. Kan jag intyga. :D
SvaraRadera:D
Radera