Tisdagstrion: Litteraturpristagare

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Litteraturpristagare. Här är min prisvärda trio:  

Först får det bli Styr din plog över de dödas ben av 2018 års nobelpristagare Olga Tokarczuk.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

Shuggie Bain av Douglas Stuart tilldelades The Booker Prize 2020. Boken beskriver en dysfunktionell familj där yngsta barnet Shuggie är huvudpersonen. Mamman Agnes verkar alltid kunna fatta fel beslut. Hon lämnade maken som hon hade de äldsta barnen med och flyttar in hos sina föräldrar tillsammans med den tämligen odräglige taxichauffören som hon får sonen Shuggie med. Den notoriskt otrogne nye maken tröttnar till slut på Agnes drickande och placerar familjen i ett hus i ett område där arbetslöshet och misär är det normala. Själv ger han sig av och flyttar ihop med en ny kvinna.

Allt kring Agnes faller samman. Hon sjunker djupare ner i alkoholismen och snart är Shuggie ensam med henne. Det blir han som får ta hand om mamman istället för tvärtom.

Boken ger hela tiden en känsla av hopplöshet. Det blir aldrig bättre; i vart fall inte någon längre tid. Och detta är nog vad författaren velat få fram. När arbetslösheten bredde ut sig i spåren av nedläggningen av gruvor och industrier förlorade människor hoppet om att det någonsin skulle ljusna.

Shuggie Bain är en bra bok. Men den är verkligen dyster.

Så till sist Gregorius av Bengt Ohlsson. En bok som tilldelades Augustpriset 2004. I den här romanen vänder Bengt Ohlsson tillbaka till en av den svenska litteraturens klassiker: Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Där skildras pastor Gregorius som en helt igenom avskyvärd människa - han framstår som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet ter det sig närmast som en välgärning.

I Gregorius låter författaren pastorn själv berätta om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När Helgas otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan självförakt och en paradoxal hoppfullhet. 

Det är intressant grepp av Bengt Ohlsson att ta sig an Söderbergs roman där pastor Gregorius är en bifigur och låta honom komma till tals. I Ohlssons tappning får läsaren en annan och fördjupad bild av prästen.

Pastor Gregorius älskar verkligen sin hustru Helga, men vad innebär det att älska? Han har ofta predikat om kärleken, men tycks inte själv ha nåtts av begreppets innebörd. Han skyr den närhet som kärleken innebär, men han vill ha sin unga vackra hustrus kropp.

Den här romanens Gregorius är en i många stycken ömkansvärd gestalt. Han lyckas sällan sätta ord på sina känslor och stöter bort dem som han skulle kunna älska och bli älskad av. Det betyder inte att romanfiguren är någon fin och god människa. Det är något märkligt med hans fixering vid den unga hustrun, som han känt sedan hon var barn. Vi får veta hur han vid ett tillfälle när han och hans dåvarande hustru är på besök hos Helgas föräldrar råkar titta in i ett rum där Helga står naken framför en spegel och känner på sina bröst. Han kan inte sluta titta.

Då den första hustrun ligger för döden är hans tankar inte hos henne, utan han funderar på hur han ska kunna gifta sig med Helga.

Sammantaget tycker jag att detta är en riktigt bra roman. Den är välskriven och Gregorius porträtteras ingående med både sina goda och dåliga sidor.