En smakebit på søndag - De ofrälsta

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter De ofrälsta och är skriven av Robert Harris.

England 1660. Överste Edward Whalley och hans svärson William Goffe har drivits på flykt, efterlysta för avrättningen av kung Karl I tio år tidigare. I London har Richard Nayler, tjänsteman vid det brittiska kronrådet, fått uppdraget att hitta alla de 59 män som skrev på Kungens dödsdom. Ett fåtal av de inblandade sitter fängslade på livstid. Några har redan hängts eller skjutits. Driven av att hitta de resterande förrädarna ger sig Nayler ut på en oförsonlig jakt. För att undvika kungamaktens hänsynslösa vedergällning dras Whalley och Goffe in i en klaustrofobiska katt-och-råtta-lek tvärs över kontinenter där de inte kan lita på någon.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 17:

Den som sommaren 1660 hade färdats den dryga halvmilen mellan Boston och Cambridge i Massachussets och sedan tagit sig över till andra sidan floden skulle där ha fått syn på familjen Gookins hus. Det låg precis vid vägen i den lilla bosättningens södra del, inte långt från en bäck och omgivet av den sankmark som bredde ut sig mellan floden och Harvard College. Det var en rejäjl tvåvåningskåk i liggande timmer med ett staket runt tomten. Under det branta taket fanns en vind från vilken man kunde spana ut över floden Charles. Det här året hade kolonin börjat bygga den första bron över vattendraget. Arbetarna körde ned kraftiga pålar i leran nära rampen där färjan lade till. Ljuden från hammare och sågar, och karlarnas rop fortplantade sig i den ljumma sommarluften.

(PS. Missa inte utlottningen av Blodrött hav av Lilja Sigurðardóttir!)