tisdag 26 mars 2024

Tisdagstrion: Klassiker av kvinnliga författare som jag läst eller vill läsa

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat klassiker av kvinnliga författare som jag läst eller vill läsa. Jag väljer sådana som jag har läst. Här är min trio:

Jerusalem av nobelpristagaren Selma Lagerlöf (det finns många klassiker av henne att välja på) utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.

Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

Hertha är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

Stolthet och fördom är Jane Austens mest berömda roman, enligt mångas mening hennes mästerverk. Hon skrev den i slutet av 1700-talet, men den refuserades och utgavs först 1813. Titeln har hon valt med största omsorg - det är egenskaper som i olika grad karakteriserar bokens två huvudpersoner och som bidrar till att forma deras öden. Den fördomsfulla Elisabet Bennet och den stolte mr Darcy - de två utkämpar en privat strid medan Elisabets mor, den energiska mrs Bennet, försöker få sina döttrar lyckligt gifta.

Det här är en bok som jag sett fram mot att läsa. Jane Austen är en så berömd författarinna, men jag har aldrig läst något av henne tidigare. Hon hade inga kontakter med dåtidens litterära värld annat än genom de böcker hon läste och skrev sina egna verk i hemmets lugna vrå. I bokens förord beskrivs hennes liv som "ett av litteraturhistoriens händelselösaste".

Det som gör den här boken till en god läsupplevelse är den humor och ironi som man kan återfinna i texterna. Många av romanfigurerna framstår som synnerligen löjliga, och författaren tycks finna nöje i att framhålla det hyckleri och den falskhet som kan döljas bakom förnäma fasader.

Själva historien är inte speciellt spännande. Något av en klassisk kärleksroman, där huvudpersonerna efter diverse förvecklingar slutligen får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Det är Jane Austens lätt satiriska infallsvinkel som gör romanen värd att läsa.

22 kommentarer:

  1. bra blandad trio, försökte se svartvit gammal Jerusalem i svt... Austen har jag läst, och sett olika filmatiseringar, läst annat av Fredrika Bremer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs boken Jerusalem istället för att titta på gamla svartvita filmer :)

      Radera
  2. Jag borde överhuvudtaget läsa mer Lagerlöf. Tack för dina tips!

    SvaraRadera
  3. Fredrika Bremer tror jag faktiskt aldrig jag har läst - kanske en novell förresten. Bra tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tack vare Vargnatts klassikerutmaning för några år sedan som jag sökte upp Hertha. Kul att ha läst den, för det tror jag inte att så många har gjort.

      Radera
  4. Hertha blir jag ju nyfiken på. Tror inte att jag ens hört talas om den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag utgår ifrån att det är på grund av den boken som Fredrika Bremer-förbundets tidning heter Hertha.

      Radera
  5. Jag är nästan säker på att jag inte ens har läst Stolthet och fördom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en hel del böcker som jag inte läst när jag botaniserat bland svaren som ni andra har givit.

      Radera
  6. Fin trio. Jerusalem läste jag för länge sedan att jag nog borde läsa om den nu i mer mogen ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst om den. Den höll definitivt för omläsning.

      Radera
  7. Stolthet och fördom har jag läst och jag tror att jag läst Jerusalem. Har nog sett filmen (eller var det en tv-serie också).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en TV-serie i tre delar med Ingvar Hirdwall som en oförglömlig Jan i Skrolycka.

      Radera
  8. Jerusalem har jag inte läst - tack för påminnelsen. Älskar Selma Lagerlöf / Maria Bokologen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jerusalem är en av mina absoluta favoriter bland Lagerlöfs litteratur.

      Radera
  9. Hertha kanske man skulle läsa.

    SvaraRadera
  10. Har inte läst dessa tre men två av dem står olästa i min bokhylla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är ju inte steget så långt till att läsa dem. Jag gissar att det är Hertha som inte står i din bokhylla.

      Radera
  11. Du plockade verkligen fram klassiker!!!! Jag avhöll mig från Selma denna gång, trots att jag har svårt för det ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska aldrig avhålla sig från Selma Lagerlöf ;)

      Radera