Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna, men det nya landet krossar äktenskapet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrar.
Men pappas revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle blir hon kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte och för den som måste vara bäst finns inget andrum.
Smakbiten är hämtad från sidan 105:
Hon sprang bort mot Volvon med Evelinas besvikna blick studsande mot ryggen.
"Nu har hon börjat igen, din mamma. Hon vill gå. Hon vill lämna oss och gå." Pappa stod på insidan av bildörren. Lutade sin kroppsvikt mot den. Sökte något som kunde bära honom.
Hon gick förbi honom. Satte sig i baksätet och såg till att alla fönster var uppvevade. Hennes kropp var spänd som gummit i studsmattan. Allt som for mot henne måste studsa bort. Inom henne inget utrymme kvar.
Verkar som intressant bok, tack för smakbiten.
SvaraRaderaJa, hittills känns den bra.
RaderaLåter intressant, tack för tips!
SvaraRaderaVarsågod!
Raderagillar den författaren. tack för smakebiten! har inte läst boken
SvaraRaderaJag har inte träffat på henne tidigare.
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderaVassego!
RaderaKände inte till denna.
SvaraRaderaInte jag heller tidigare.
RaderaÅh, den är ju så bra! En av mina favoriter.
SvaraRaderaDå litar jag på dig!
RaderaÄr det för mycket att hoppas att Iran blir humanare ? Landets kvinnor har verkligen levt i ett helvete. Tack för smakbit, boken har några år på nacken, kanske finns den tillgänglig på biblan, hoppas denna starka kvinna mår bra idag
SvaraRaderaMitt exemplar har jag lånat på biblioteket.
RaderaDen låter väldigt intressant!
SvaraRaderaJa visst gör den!
RaderaVilken intressant bok. Om jag någon gång undervisar på NA igen ska jag tänka på den här.
SvaraRaderaDet är alltid bäst när det är självupplevt och inte någon författare som tror sig kunna känna vad andra människor upplever.
Radera