Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Stenen i sjön Rottnen av Selma Lagerlöf. Det är en beskrivning av prästen.
Ögonbrynen gingo fram grova som rep över de stränga ögonen, och det hann knappt ljusna litet i skinnet på kinderna, förrän det yviga, mörka skägget tog vid och gömde bort hela underdelen av ansiktet.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Den gubben kunde nog skrämmas ... och det gillade Selma emellanåt! Här finns en annan mening:
SvaraRaderahttps://klimakteriehaxan.blogspot.com/2026/08/veckans-mening-om-kladsel.html
Väldigt uttrycksfullt formulerat i alla fall.
RaderaEn fängslande berättelse — som ju alla Selmas berättelser är.
SvaraRaderaDen sortens driv saknas i min utvalda bok:
https://bastmattan.blogspot.com/2026/08/en-mening-om-mat.html?m=1
Margaretha
Ja, det är svårt att komma på en berättelse av henne som inte är läsvärd.
Raderajag tror kanske att prästen kunde vara ganska trevlig ändå
SvaraRaderahttps://mrscalloway.blogspot.com/2026/08/veckans-mening-v-33-2026.html
Så kan det ju absolut vara!
Radera