Jag var med mina döttrar till ridskolan igår. Jag satt på läktaren, medan flickorna red. Den ordinarie ridläraren var ledig, så de hade en vikarie som inte kunde namnen på barnen. På slutet av ridlektionen fick de rida en bana och hoppa över hinder. En efter en hoppade de, men en av dem blev bortglömd, nämligen min tioåriga dotter. Så jag påpekade vänligt detta, och naturligtvis fick även hon rida den lilla hinderbanan. På sista hindret, som var mycket lågt, snubblade dock hästen och min dotter ramlade av. Hon fick rejält ont, så jag fick åka med henne till akuten på Centralsjukhuset i Karlstad. (Kunde inte låta bli att tänka att om inte jag hade påpekat att hon inte fått hoppa, så hade det inte hänt...)
När vi kom till akuten fick vi först vänta en halvtimme på att få anmäla oss. Sedan satt vi i väntrummet i en och en halv timme, innan en sköterska hämtade oss och förde oss till ett undersökningsrum. Där fick vi vänta två timmar tills en läkare undersökte dottern. Hon ordnade med en remiss till röntgen, och vi fick vänta lite mera. Efter en halvtimme kom en skamsen sköterska och berättade att hon glömt att säga till oss att vi kunde åka upp till röntgen nu. Efter röntgen kom vi tillbaka till undersökningsrummet igen, men snart blev vi uppmanade att gå ut till väntrummet eftersom de behövde rummet till andra patienter. Ny väntan, innan vi vi komma in i ett nytt väntrum och vänta på läkaren. Sammanlagt var vi på akuten i sex timmar. Flickan var förfärligt hungrig, men personalen på akuten vägrade att låta henne äta något. Läkaren kom till slut och berättade att min dotter hade brutit armen strax under axeln. Så nu har hon armen i en mitella.
Det är farligt med ridning. Fast hade jag haft pojkar hade de säkert spelat ishockey, och det är också farligt. Tyvärr för min dotter dröjer det nog ett bra tag innan hon får rida igen, men det har hon nog inte riktigt förstått ännu. Jag är i alla fall glad att det inte gick värre än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar