Vi var i kyrkan igår, hela familjen. Det var ju första advent. Kyrkans barnkör i Nor-Segerstads församling, kallad Sångfåglarna, medverkade, och i den kören är båda mina döttrar med. Äldsta dottern (10 år) fick även sjunga solo, så då var pappa naturligtvis jättestolt.
Första advent är något speciellt. Till min stora glädje var det idel klassiska psalmer som vi fick sjunga, såsom Bereden väg för Herran, Hosianna och Gläd dig du Kristi brud. Inga moderna experiment. Jag tror faktiskt att kyrkobesökarna uppskattar att få känna igen sig när de kommer till kyrkan.
Men en del konstiga nymodigheter tvingades man ändå genomlida. Vi fick sitta både vid evangelieläsningen och välsignelsen och Fader Vår är förändrad så att församlingen inte kan läsa med. I över 400 år har församlingen kunnat Herrens bön, men nu har vi fått en ny version som ingen kan.
Svenska Kyrkan tror att de kan locka folk genom att förändra så mycket som möjligt, men där tror jag att de har fel. De flesta av oss tycker om att känna igen oss i gudstjänsten. Men det är de ideliga förändringarna som gör att man måste dela ut gudstjänstagendor för att besökarna ska veta vad som händer. Den främsta effekten av alla nymodigheter i gudstjänsterna är att de trogna gudstjänstbesökarna blir förvirrade och de som går i kyrkan någon enstaka gång känner inte igen sig. De som aldrig går i kyrkan, och som kyrkan tror sig kunna locka genom att förändra sig, bryr sig inte. Kyrkan får inte en enda ny besökare genom sina tramsreformer.
De ortodoxa kyrkorna har inte reformerat sina gudstjänster de senaste 1500 åren, och de delar inte ut några gudstjänstagendor. Ändå kan de få folk att komma till kyrkan. Något att tänka på kanske...
Jag tror du har rätt. De som kyrkan vill locka till sig, bryr sig inte, och de andra blir mest förvirrade.
SvaraRadera