Men det är väl ingen doktorsavhandling. Det är en bok. Så det finns sålunda en bok som inte bara innehåller sanningen. Så chockerande"
Dan Brown får det ju att låta i Da Vinci-koden som om det han skriver är sant, men den boken är ju uppdiktad från början till slut. Och det finns folk som tror att det fanns en Arn Magnusson som ledde Tempelherrarna i Jerusalem.
Det finns nog betydligt mer sanning i Liza Marklunds bok.
grattis till uppvaknandet... men du får nog läsa på lite bättre...
SvaraRaderaOm det var allt du hade att säga, så tillförde det inte mycket.
SvaraRaderaJag har inga åsikter om "Gömda" förutom att jag håller med (Ann-Marie Skarp på Piratförlaget och Liza Marklund) om att de borde ha skrivit "baserat på en sann berättelse" på omslaget (fast det hade nog läsarna tolkat som de velat, en del vill nog tro att den är helt och hållet sann) - men att folk trodde på allt Dan Brown skrev tycker jag är väldigt komiskt!!! Som att tro att det går isbjörnar på gatorna i Stockholm (även om det i Göteborg ibland hamnar älgar i skoaffärer och så...)
SvaraRaderaJag tycker i alla fall att det är en intressant diskussion. Var går gränserna? Kan man säga en massa saker om verkliga människor och sen gömma sig bakom benämningen "skönlitteratur" för att slippa stå till svars för det man sagt?
SvaraRaderaJag vet inte svaret, men jag tycker att etik kan vara relevant att diskutera även när det gäller skönlitteratur, speciellt sådan som befinner sig i gränslandet mellan fiktion och fakta.
När det handlar om verkliga människor som kan identifieras och allvarliga brott som de ska ha begått, då tycker jag att man ska ha på fötterna om man påstår att det är sant - även om det är inom ramen för skönlitteratur. Eller så ska man vara tydlig med att berättelsen är (ordentligt) fiktionaliserad.
Kanske borde underrubriken ha varit "En historia som kunde ha varit sann" ;)
Det ligger mycket i det du säger, Bobbi. Det som stör mig är moralpaniken som har utbrutit. Så många är så otroligt indignerade. Det finns självklart sådana som du, som seriöst vill diskutera var gränserna går i "en sann historia." Men det finns två andra grupper också, som märks mycket på nätet. Den ena är skadeglad över att det just är Liza Marklund som attackeras. Deras åsikter bygger på avundsjuka och de tycker att det är härligt att se en framgångsrik kvinnas namn dras i smutsen. Den andra gruppen är män, som säger att var det inte det vi trodde? Det är bara en massa feministtjafs det där med att kvinnor blir misshandlade.
SvaraRaderaDet borde inte ha stått "en sann historia", men det är liksom ingen hejd när drevet drar igång.
Nej, det håller jag med om. Det blir väldigt ensidigt. Minst sagt. :)
SvaraRaderaRobert W:
SvaraRaderaDet den andra grupper skulle kunna säga är väl snarare: Jag visste väl det, en så fantastisk historia med så många osannolika inslag kan inte vara sann.
Jag menar: Tror du att en läkare skulle sticka ett barn i två timmar för ett blodprov och sedan när det misslyckades föreslår att man skulle gå in "genom huvudet"? Varför i hela friden då?
(Den Passagen redigerade LM bort ur gömda till andra utgåvan)
Boken är helt full av uppenbart överdramatiserade och påhittade händelser. Om man ville låta en förföljd kvinna berätta sin historia så kunde man ju ha gjort det istället.
Det är lite svårt att ta någon på allvar som kallar sig profanum vulgus.
SvaraRaderaOdi profanum vulgus et arceo
Nu har jag inte läst boken som diskuteras här, men kan ändå inte låta bli att kommentera...
SvaraRaderaVisst kan det vara möjligt att en läkare kämpat i två timmar med att sätta kanyl och sedan övervägt att "gå in genom huvudet". Kan bara konstatera att den läkare som gjort något sådant inte är riktigt klok samt att formuleringen i boken knappast är den bästa om det stod så. Men fakta är att det på små barn/babysar är enklast att sätta kanyl i huvudet.
Säger en med erfarenhet som både mamma och som sjukskötare...