söndag 4 januari 2009
Sjöjungfrun
Jag fick Sjöjungfrun av Camilla Läckberg i julklapp. Det är ju inte riktigt fint att gilla hennes böcker, men jag gör det i alla fall, även om hon kan vara lite slarvig ibland. Sjöjungfrun är en riktigt otäck bok, med en upplösning som inte var helt väntad. Men "klipphängaren" som avslutade boken var ju ännu värre. Camilla, du får inte göra så mot mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag antar att du vet vad jag tycker om CLs böcker. Så min tanke var dels: var upplösningen ologisk eller just bara - oväntad?
SvaraRaderaSlarvar gör hon både med språk och handling. I varje fall det som jag läst av henne. Det var därför jag slutade läsa CL.
Och jag undrar just vad det är för en cliffhanger du pratar om. Har hon avslutat mitt i något som egentligen borde ha skrivits ut? Det är så jag blir nyfiken att läsa. Om så bara för att förfasas.
Eller att lära mig hur man inte ska göra.
Upplösningen var väl tämligen oväntad, vilket ju är bra i en deckare.
SvaraRaderaCliffhangern har inte med själva deckarhistorien att göra, för den är färdigutredd. Nej, det är istället så att huvudpersonerna råkar ut för några synnerligen allvarliga saker, och man vet inte om de har överlevt.
(Fast det har de säkert. De lär dyka upp i nästa bok!)
http://malinrocaahlgren.blogspot.com/2009/01/jag-ska-vara-med-i-en-jul-novell-bok.html
SvaraRaderaMåste erkänna att jag gärna läser CL med blandad förtjusning. Förtjusningen ligger i att se alla fel, i att irritera sig så på hennes skrivande trotts att historien på något vis får mig att fortsätta läsa.
SvaraRaderaKan hon få sålt sina böcker så borde ju jag ...
Visst är det tröstande.