Det finns visst en begravningsbyrå som specialiserat sig på "direktkremeringar". Alltså direkt in i ugnen och ingen avskedsstund.
Så skulle inte jag vilja ha det, men så är jag ju heller inte någon storstadsbo. Det är fint med begravningar. Det ger möjlighet att ta ett sista farväl av någon man tyckt om.
Jag vill gärna ha en gravplats, men respekterar dem som hellre vill få askan spridd i en minneslund.
Joe Hill avrättades 1915. Inför avrättningen skrev han följande dikt, som jag tycker är fin:
Mitt testamente blir helt kort,
ty där finns intet att ge bort.
Det är ej stort att orda om:
"Bort går jag naken som jag kom."
Så sprid min kropp som aska för
en lekfull vindil när jag dör,
och låt den falla ner som regn
på någon jordisk blomsteräng.
Kanhända att en blomma då
som slokar nytt liv kunde få.
Så vill jag ha det. Lycka till
ni alla människor.
Joe Hill.
jag är stadsbo och vill inte ha någon grav, vill inte belasta någon. Man kan minnas, tända ljus hemma, titta på foton, prata.
SvaraRadera(begravningar är fint tillfälle att träffa släkten)
RaderaMen Hannele, även om man inte vill ha någon grav, så kan man ha en avskedsceremoni. En möjlighet för de sörjande att komma samman och minnas den bortgångne.
RaderaVilken sorts fest mina anhöriga ordnar efter fest kan jag inte påverka (svärdotter är begravningsentrepenör så vi pratar en hel del)
RaderaJag är stadsbo och vill inte heller ha någon grav, men definitivt en begravningsceremoni. Läste artikeln imorse till frukosten och blev alldeles beklämd över att man inte anser sig kunna offra en dag på att gå på begravning. Så mycket kan ingen människa ha att göra! Inte ens kungen och statsministern, inte ens en tiobarnsmamma eller en jäktad VD. Ens egen mamma avsatte nog en dag på att föda en, så man borde kunna avsätta en dag i gengäld på att begrava henne. Jag tycker om begravningar! En stund av lugn och stillhet där man en allra sista gång får säga hejdå. Och begravningskaffet efteråt är nästan alltid trevligt och en chans att träffa släktingar man annars knappt håller kontakten med.
SvaraRaderaJa, att skylla på tidsbrist tycker jag är förfärligt. Dödsfall kommer ofta olägligt. Den döende kan knappast be de anhöriga kolla i sina kalendrar när de kan klämma in döden.
RaderaJag vill varken ha grav eller ceremoni. Jag kanske är sorgligt men då får jag vara det. Detta är ett beslut jag tog redan i tonåren och det känns fortfarande rätt. :)
SvaraRaderaJag menade inte att du eller någon annan är sorglig, utan att jag tycker det känns sorgligt med "begravningar" utan avskedstagande. Begravningsceremonier är till för de sörjande, och man vet inte alltid vilka detta är.
Radera