En smakebit på söndag - Gloria

Idag är det söndag och då blir det en smakbit. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken som jag läser nu heter Gloria och är skriven av Åsa Hellberg. Detta är hennes sjätte bok.

Gloria har panik. Hon är Stockholmsoperans mest självlysande stjärna men du ska hon repetera Carmen - mot sin gamla kärlek Dominic. Han, som lämnade henne för att göra internationell karriär, är tillbaka. Gloria inser att det kommer att påverka hennes behagliga liv på ett sätt hon inte alls planerat för. Som 53-årig sångerska borde hon tänka på pension snarare än på passion.

Smakbiten är hämtad från sidan 21:

Operahuset var utom sig av glädje över att få skylta med Dominic. Varenda sopran såg fram emot att sjunga mo honom, men hon var inte en av dem. Tvärtom. De kunde ge hennes roll till precis vem som helst, hon brydde sig inte, trots att detta var juvelen bland de roller hon älskade att sjunga. Dominic var jätteduktig, det var inte tu tal om det, men för att sjunga tillsammans krävdes en viss sorts kemi, och den hade de inte längre.

Det var annat när de träffades på Operahögskolan i Göteborg 1989. Passionen var omedelbar och krossade varje fördom hon haft om långa mörka, bredaxlade män med beslöjade blickar.

Kombinationen Dominic och Gloria var så het att hon ville slita peruken av de kvinnor han spelade emot. Han var hennes och hon hans, och svartsjukan gick åt båda håll. De bråkande så att grannarna klagade och älskade med varandra så att grannarna klagade på det också.