En smakebit på söndag - Det växte ett träd i Brooklyn 1

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter Det växte ett träd i Brooklyn 1 och är skriven av Betty Smith.

Brooklyn 1912: Den unga Francie klättrar ut på brandstegen för att få vara ifred med sin bok. Inne i lägenhetens mörker skrapar hennes mamma ihop matrester till middag medan lillebrodern leker. Ingen vet var pappan sover ruset av sig.
Livet är inte alltid lätt för Francie, men hon älskar sin familj och den stökigt livliga stadsdelen som de bor i. Men framför allt bär hon på ett stor dröm om att bli författare, och om att få resa över bron till New York och se världen.

Smakbiten från sidan 151 utspelar sig lite tidigare. Mamman Katie läser varje kväll högt för barnen ur Bibeln och Shakespeares samlade verk. Det gör att dottern får ett ordförråd som inte riktigt sammanfaller med de jämnåriga barnens:

Varma dagar lekte Francie ensam på gatan eller i trappan. Hon längtade efter lekkamrater men visste inte hur hon skulle bli vän med de andra små flickorna. De andra barnen undvek henne därför att hon talade så konstigt. På grund av Katies kvällshögläsning fick Francie ett lustigt sätt att säga saker och ting. En gång när en annan flicka retade henne sa hon:
- Ack, du vet icke vad du säger, låter stort, betyder intet.
En gång när hon ville bli vän med en liten flicka sa hon:
- Vänta här, så ska jag gå in och frambringa mitt hopprep, så kan vi hoppa med det.
- Du menar att du ska hämta ditt rep, rättade den lilla ficka.
- Nej. Jag ska frambringa mitt rep. Man hämtar inte fram saker. Man frambringar dem.
- Vad är det - frambringa? frågade den lilla flickan som var nätt och jämnt fem år gammal.
- Frambringa? Eva frambringade Kain.
- Du är snurrig. Kvinnor frambringar inte.
- Eva frambringade. Hon frambringade Abel också.
- Hon får det eller får det inte. Vet du vad?
- Vad då?
- Du pratar som en sjöman.
- Jag pratar inte alls som en sjöman, skrek Francie. Jag talar som... som... Gud talar.