En smakebit på söndag - Grace

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Grace av Anthony Doerr.

Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv - och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

Smakbiten är hämtad från sidorna 13-14:
Hennes blick dröjde kvar vid honom innan hon tog upp boken igen. Han satt en stund och betraktade molnen. Till sist sade han, med resignerad röst: "Facket med handbagage ovanför er är inte ordentligt stängt. När det blir turbulens kommer det att gå upp och väskan ramlar ut."
Hon lyfte blicken. "Vad?"
"Bagagefacket. Luckan." Han tittade uppåt för att visa. "Den är nog inte ordentligt stängd."
Hon lutade sig mot den blonde mannen, ut mot gången. "Jaså, det säger ni?" Hon petade på den blonde mannen och sade något och han såg dit upp och sade att facket var helt i sin ordning och igenstängt.
"Är det säkert?"
"Absolut."
Kvinnan vände sig mot Winkler. "Det är inget fel på den. Tack." Hon återgick till sin bok. Ett par tre minuter senare började planet kränga och hela kabinen dök en lång stund. Facket ovanför dem skramlade till, luckan gick upp med ett klick och en väska ramlade ner i gången. Inifrån den hördes ett dämpat krasande av glas som gick sönder.
Den blonde mannen lyfte upp väskan och tittade i den och svor. Planet rätades upp. Väskan var av halm och hade en bild av en segelbåt utanpå. Mannen började plocka ut bitar av vad som såg ut att vara martiniglas, souvenirer, och han skakade på huvudet. En flygvärdinna satt på huk i gången och lade glasskärvor i en kräkpåse.
Kvinnan på mittplatsen stirrade på Winkler med handen för munnen.