En smakebit på söndag - Nytt land

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa heter Nytt land och är skriven av Mathias Alm.

1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.

Smakbiten är från prologen på sidan 9:

Första gången Aksel lämnade socknen var han nio år gammal. Det vill säga på landsvägen, oräknat alla gånger han följt med sin far ut på havet för att vittja näten bland de hundratals kobbar och skär som utgjorde den österbottniska skärgården.
Han hade nätt och jämnt lärt sig gå när han satt i fören och pekade ut bojarna som markerade var nätet låg, och innan han fyllt sju skulle han ta över årorna för att hålla båten stilla medan fadern drog upp de tunga näten. Åtminstone i blidväder eller inomskärs, där den stora ekan inte blev alltför tung att hålla från att driva med strömmen.