Pojken som slutade gråta

Titel: Pojken som slutade gråta
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum (2012)
Antal sidor: 341

En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avleder en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.
Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck.

Pojken som slutade gråta är den andra boken jag läser av Ninni Schulman. För sju år sedan läste jag Flickan med snö i håret. Den tyckte jag om, så jag vet faktiskt inte varför det tagit så lång tid för mig att läsa en till.

Även denna gång är journalisten Magdalena Hansson huvudpersonen. Detta är en deckare som växlar mellan bränderna, polisarbetet, arbetet på en lokalredaktion och personernas privatliv. Det sista är inte minst viktigt. Det gör att man som läsare får en djupare bild av de medverkande. Dessutom kan det ju vara så att saker i privatlivet har stor betydelse för de brott som begås. Jag säger inget mer...

Jag tycker att Ninni Schulman på ett skickligt sätt har skapat en historia, där det är mycket svårt att räkna ut vem gärningsmannen är. Där fanns gott om red herrings. (Något som Agatha Christie var expert på.) Medan jag läste ändrade jag uppfattning flera gånger om vem som var skyldig. Boken var lättläst och dessutom riktigt spännande. Jag läste ut den på ett par dagar, och så fort brukar det inte gå för mig att läsa ut böcker, men den här hade jag svårt att släppa, vilket alltid är ett gott betyg. Så har ni inte läst något av Ninni Schulman tidigare, så tycker jag att ni ska prova det. Men börja gärna med Flickan med snö i håret.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: Läs en bok som utspelar sig i Värmland.