Tisdagstrion: Bäst just nu

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst just nu. Hmm, det ämnet kan man ju tolka lite hur som helst. De böcker jag just nu tycker är bäst? Årets bästa böcker? Jag väljer att ta upp tre böcker som kom ut 2019 och som jag särskilt fastnade för. Här följer min trio:

Först väljer jag spänningsromanen Inte utan dig av Harlan Coben.
Femton år har gått sedan förortspolisen Napoleon "Nap" Dumas bror Leo och dennes flickvän Diana dog i vad som antogs vara ett självmord eller en olyckshändelse. Samma natt försvann även Naps tjej Maura utan förklaring.
Nap har aldrig slutat nysta i vad som egentligen hände. Och när Mauras fingeravtryck dyker upp i en misstänkt mördares hyrbil kommer han allt närmare sanningen - om den kvinna han älskade, de barndomsvänner han trodde att han kände och Leos och Dianas tragiska dödsfall.
För ett år sedan läste jag Harlan Cobens roman Sanningen, och tyckte att det var en mycket bra spänningsroman. Jag kan bara säga att med Inte utan dig har Coben skapat ännu en nervkittlande spänningsroman av förstklassigt märke.
Han börjar i ett lite långsammare tempo, där man får veta saker som det är omöjligt för läsaren att sätta in i ett sammanhang. Men steg för steg knyts händelserna samman, och ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. På slutet är det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Som den mästare Coben är tror sig läsaren ha fått det mesta klart för sig, men plötsligt ställs allt på ända. Allt är ändå inte som det ser ut att vara.
Coben använder sig i den här boken av en något annorlunda berättarmetod. Historiens jag är polisen Nap Dumas och han berättar hela historien som en monolog riktad till den femton år tidigare bortgångne brodern Leo.
För den som tycker om spänningsromaner är Inte utan dig en njutning att få läsa  Den är riktigt bra, helt enkelt!

Det är alltid en chansning att tacka ja till en debutroman som erbjuds en av författaren själv. Men jag är mycket glad åt att jag tackade ja till Mathias Alms debutroman Nytt land.
1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.
Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.
Nytt land är en roman som jag med glädje rekommenderar!

Slutligen The Mars Room av Rachel Kushner.
The Mars Room är namnet på strippklubben där Romy arbetade försörja sig, och där mannen hon dödat gjorde henne till sin.
Nu avtjänar hon dubbla livstidsstraff på en högsäkerhetsanstalt. Det är en hård, sjuk och skitig tillvaro - men ännu hårdare är att hon inte får träffa sin son, som hon förlorat vårdnaden om för att ha försökt skydda.
Med osentimental skärpa och dräpande humor skildrar Rachel Kushner makt och vanmakt på ett sätt som får Romy och personerna som flankerar hennes liv att krypa under huden. 

Den här boken föll jag för direkt. Den visar hur det amerikanska samhället skapar fångar. Fängelseverksamheten är en stor industri i USA. Antalet privata fängelseanstalter har ökat. USA är det landet i världen som har störst andel av sin befolkning i fängelse.
De 2,2 miljoner människor som sitter i fängelse får arbeta för en spottstyver. Man kan absolut jämföra det med slaveri. Om man betänker att svarta är överrepresenterade i fängelserna, så kan man konstatera att landet funnit ett nytt sätt att fortsätta med negerslaveriet.
Boken är på intet sätt ett försvar av mord, men den visar hur människor som själva är offer till slut blir förövare och blir dömda till döden eller livstids fängelse. Det behöver inte ens vara ett riktigt allvarligt brott som leder till det långa fängelsestraffet. I många delstater ger en tredje fängelsedom automatiskt ett livstidsstraff.
I boken är den livstidsdömda kvinnan Romy huvudpersonen. Ofta är hon berättaren, men vi får även följa andra personer, vilket ger boken mer djup. Fängelset är en vidrig plats och läsaren får en mycket god bild av de förfärande omständigheter som internerna lever i.
Steg för steg kommer vi fram till händelsen som fick Romy dömd till livstids fängelse. Ett brott som en bättre advokat kunnat åberopa förmildrande omständigheter för, men Romy hade inte råd med en bra advokat, utan fick nöja sig med en offentlig försvarare.

Boken är fängslande om uttrycket tillåts. Den är definitivt en av de bästa romanerna jag läst under 2019. Så vad ni än gör - missa inte den här romanen!