Han var inte märkbart mörkare än när han hade landat på ön, men den svarta hårbusken som gick långt ner i nacken och hängde fram över pannan tycktes passa hans dystra ansikte och gav hans yttre, som förut hade verkat osällskapligt och överlägset, ett direkt frånstötande drag.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
Nu är jag med! :)
SvaraRaderahttps://vargnattsbokhylla.blogspot.com/2019/10/veckans-mening-v-41.html?m=1
Kul! Jag kilar över till ditt hörn och kollar!
RaderaOj, det var länge sedan jag läste den. Borde läsa om den.
SvaraRaderaNu är jag tillbaka och här är min: https://scyllashylla.blogspot.com/2019/10/veckans-mening-vecka-42.html
Roligt att du är tillbaka. Jag ska titta in hos dig!
RaderaBlev lite sen idag men nu är jag här! Flugornas herre ska jag läsa någon gång. Han som beskrivs i meningen låter nästan skum.
SvaraRaderaHär är min:
https://ettmystisktbibliotek.blogspot.com/2019/10/veckans-mening_12.html
Jag gillar meningen därför att slutet blir så överraskande. Det vanliga hade ju varit något i stil med: "gav hans yttre, som förut hade varit osällskapligt och överlägset, ett mildare drag." Men icke! Goulding överraskar genom att det istället blir värre.
Radera