Tisdagstrion: Vägar, broar och tunnlar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat vägar, broar och tunnlar. Här är min trio:   

Brobyggarna av Jan Guillou. Första delen i romansviten Det stora århundradet. Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.

I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.

Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.

Lite märkligt är det att den tredje brodern, Sverre, helt försvinner i boken. Vi får bara veta att han begett sig till England med en homosexuell vän. Sin vana trogen skriver Guillou om "pederaster", vilket inte är en beteckning på homosexuella som sådana, utan det gäller förhållanden mellan en äldre man och en pojke. Men bortsett från detta så är boken mycket läsvärd.

Skönhetens väg av Martha Hall Kelly.

Detta är en riktigt intressant roman, som har verklighetsanknytning. Caroline Ferriday ägnade en stor del av sitt liv åt att först hjälpa föräldralösa barn i Frankrike, och efter kriget hjälpa "kaninerna" från koncentrationslägret Ravensbrück, det enda lägret som bara hade kvinnliga fångar. "Kaninerna" var kvinnliga fångar som man gjorde experiment genom att operera in olika former av föroreningar i deras ben. Beteckningen fick de därför att benen blev så svårt skadade att de fick hoppa istället för att gå och de var också försökskaníner.

Även läkaren Herta Oberheuser har funnits. Hon var en hängiven nazist och var med och utförde de fruktansvärda experimenten. Dessutom avlivade hon ett stort antal fångar. Hon dömdes efter kriget för brott mot mänskligheten.

Lägerfången Kasia har också en förlaga i verkligheten, men namnet och hennes berättelse innehåller fiktiva delar.

Författaren låter alla tre omväxlande berätta sina historier. Jag kände inte alls till historien om "kaninerna". Det är en förfärlig historia, men Martha Hall Kelly har gjort en grundlig research och har, genom att i romanens form ge liv åt bortglömda människor, utfört en viktig gärning. 

Det är inte en rakt igenom lättläst bok. Det beror inte på att den skulle vara illa skriven, utan på att det handlar om människor som utsattes för ofattbar grymhet i en tid som inte ligger mer än åttio år bakåt i tiden. Den som läst Boktjuven av Markus Zusak och Ung i ghettot av David Safier kommer att ha stor behållning av Skönhetens väg. Detta är en roman som jag varmt rekommenderar.

Silvervägen är Stina Jacksons debutroman. En spänningsroman i långsamt tempo, och det är faktiskt ett tempo jag gillar. Alla böcker behöver inte göra läsaren andfådd, som exempelvis Dan Browns böcker. Här är det Camilla Läckberg möter Karin Smirnoff, om ni förstår vad jag menar. Flickor försvinner, men allt sker i lugn takt.

Vi befinner oss i en norrländsk avfolkningsbygd. När Lelle söker sin dotter, så får han besöka många övergivna hus och byar. Miljöbeskrivningarna är mycket bra. Det enda som oroar mig är att stockholmare kan läsa denna roman och tänka att just det, så är det utanför tullarna. I vindpinade byar sitter de misslyckade människorna som blev kvar när allt vettigt folk lämnade landet. Det finns nog med storstadsbor som tror att Norrland består av jägare som åker snöskoter och lever på bidrag.

Och visst finns det märkliga människor i bokens persongalleri. Inte minst familjen som isolerat sig som "preppers" och med välfyllda förråd väntar på den stora kollapsen, då de ska klara sig när det omgivande samhället faller samman. Det finns ju såna människor i USA, så det kan säkert finnas sådana i Sverige också. Människor som anser att staten bara lurar sina medborgare och att det är upp till var och en att med vapen i hand försvara sig. Om den här familjen hade bott i USA, så hade de utan tvekan röstat på Donald Trump.

Boken innehåller parallella berättelser, men naturligtvis vävs de samman. Stina Jackson gör sitt bästa för att lägga in några "red herrings", men det är inte så svårt att inse vem som är skurken. Det hindrar dock inte att författaren har skapat ett riktigt spännande slut.

Så boken får med beröm godkänt, framför allt för de fina person- och miljöbeskrivningarna.