Tisdagstrion: Bröllop & begravning

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bröllop & begravning. Här är min trio:  

Jag börjar med Boktjuven av Markus Zusak. Det är en bok som jag tror att jag ofta har kommit tillbaka till i såna här utmaningar.

I baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta. Det är också därför jag associerar till begravningar. Så många människoliv går till spillo, på slagfältet, i koncentrationslägren och som offer för bombningar.

När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.

Därefter väljer jag August Strindbergs Hemsöborna. Boken som är känd för sin inledning: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen." Från min skoltid minns jag att detta är ett exempel på "in medias res."

Huvudperson är väl värmlänningen Carlsson, som får anställning hos Madam Flod på Hemsö. Han är en man med ambitioner. Carlsson nöjer sig inte med att vara dräng eller förvaltare eller vad han nu ska benämnas, han kurtiserar gumman och lyckas få henne att gå med på att gifta sig med honom, vilket både hennes son Gusten och den försupne prästen försökt förhindra.

Men bröllop blir det. Carlsson har lyckats i sitt uppsåt, men i slutänden förlorar han allt.

Jag avslutar med Antonia Frasers bok Henrik VIII:s sex hustrur. Det är väl få personer som firat bröllop så många gånger som denne engelske konung.

Man kan lätt få för sig att alla kungens äktenskap var kortvariga, men det första, med Katarina av Aragonien, varade i 24 år. I detta äktenskap föddes en flicka som senare kom att bli drottning Maria I (även kallad Maria den blodiga - Bloody Mary). Om det bara hade fötts en son i äktenskapet, skulle kungen aldrig ha förskjutit sin gemål. Nu skilde han sig från henne, vilket ledde till en brytning med den katolska kyrkan och skapandet av den anglikanska kyrkan.

Istället gifte han sig med Anne Boleyn. I det äktenskapet föddes också en flicka. Hon kom senare att bli drottning Elisabet I. Anne Boleyn kom dock i onåd och kungen lät halshugga henne efter tre års äktenskap.

Istället gifte han sig med Jane Seymoure. Hon födde den efterlängtade sonen, som kom att efterträda sin far som konung Edward VI. Drottning Jane avled i barnsäng.

Henrik VIII gifte sig nu med Anna av Kleve. Det blev ett kort äktenskap. Hon var inte så vacker som kungen hade trott. Hon har gått till historien som "den flanderska märren" på grund av sitt utseende. Äktenskapet ska aldrig ha "fullbordats" och upplöstes inte långt efter bröllopet.

Istället gifte sig kungen med Katarina Howard. Hon visade sig dock vara otrogen och dömdes till döden och avrättades efter drygt ett och ett halvt års äktenskap.

Slutligen gifte sig Henrik VIII med den rika änkan Katarina Parr. Hon lyckades faktiskt överleva sin make.