En smakebit på søndag - Alla de stillsamma döda

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Alla de stillsamma döda och är skriven av Anna Jansson.

En man har anmälts försvunnen. Hustrun, Rosmarie Haag, söker upp kriminalinspektör Maria Wern. Det som från början verkar vara ett rutinärende utvecklas med skrämmande hastighet till en av de värsta utredningar länskrim ställts inför. Med minskade resurser och under svår tidspress söker man en mördare. En människa som inte har något mera att förlora och därför inte skyr några medel.

Smakbiten är hämtad från sidan 11:

De hade bott ett par månader i villan i Kronviken. Aldrig hade hon anat att det var så mycket som behövde rustas. I det första tjusade ögonblicket, när de bara såg skönheten i möjligheterna, fanns det ingen plats för realistiska bedömningar.

Badrummet hade ingen duschkabin, bara ett charmigt blått badkar på fyra ben, med en gummislang som nödtorftigt gick att ansluta till kranen vid behov av dusch. Vattenkranarna erbjöd skållhett och iskallt vatten, att blanda själv efter behag. Rent farligt med tanke på barnen. Samtliga kranar behövde ny packning. Alla de arton fönstren, inklusive verandans, hade innanfönster med vaddrulle emellan. Vid putsning måste fönstret lyftas upp på golvet för att sedan flyttas tillbaka och passas in med piggar och skruvar, och slutligen tejpas igen med långa pappersremsor som först måste blötas i vatten. Maria visste inte med sig att hon sett något liknande tidigare. I alla fall hade hon aldrig funderat över hur själva putsningen gick till.