Bokbloggsjerka 30 september - 3 oktober

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Än en gång är det omöjligt för mig att komma in på hennes blogg, men jag har hittat veckans fråga på andra bloggar. Hon har varit bortrest ett par veckor och därför är frågan:

Vad har ni läst under tiden som jag har varit borta?

Det blir tre böcker att redovisa.

Boken Det förtätade ögonblicket - Tolkningar av T'anglyrik kom till mig av misstag. Jag köpte en bok av Kawabata på Tradera, men fick av misstag denna bok istället. Allting ordnade sig. Jag fick rätt bok till slut, men säljaren lät mig behålla den här boken som plåster på såren.
Akademiledamoten Göran Malmqvist är väl författare till boken. Han håller en lång lärd utläggning om hur den kinesiska poesin utvecklats genom århundradena. Samtidigt är det också en bok med dikter av kinesiska poeter under T'angdynastin (618-906). Dessa tycker jag också bör ses som författare till boken, även om det gått mer än ett årtusende sedan de levde.
Malmqvist väljer att i boken återge dikterna i fyra former. Först med kinesiska tecken, därefter på kinesiska med latinska bokstäver, sedan en ordagrann översättning som blir svårtydd för oss som saknar Malmqvists expertkunskaper, och slutligen Malmqvists tolkning av dikten. Det är denna fjärde version som jag har möjlighet att ta till mig.

Dansa min docka vann jag i en utlottning. Det är den första boken av författaren som jag läser. Tydligen är detta tredje boken om kriminalkommissarie Helen Grace.
Ruby Sprackling vaknar med huvudvärk och ett vagt minne av besöket på klubben kvällen före. Hon trevar i mörkret efter sin astmainhalator men hittar inte ens nattygsbordet. Förvirrad rådbråkar hon sin dimmiga hjärna. Hon vet att hon gick hon la sig i sin egen säng, men nu har hon vaknat i en fönsterlös källare.
Detta är en riktigt spännande kriminalroman med högt tempo. Kapitlen är korta, vilket bidrar till det höga tempot. Man kastas mellan personer och platser, men det görs inte på något irriterande sätt. 
Man får följa Ruby, som instängd i källaren får sporadiska besök av en man som av någon anledning kallar henne Summer. Varför han gör det får man inte veta till en början. Att hennes kidnappare är galen råder det dock inget tvivel om.
Under tiden hittas ett ned grävt kvinnolik. Den unga kvinnan har aldrig rapporterats som försvunnen, eftersom familjen fortsatt att ta emot sms och tweets från henne. Det dröjer inte länge innan Helen Grace inser att man har att göra med en seriemördare.
Detta är en riktigt bra och spännande kriminalroman. Ibland förstår jag inte alla Helen Grace' tillbakablickar, men det är möjligt att de förutsätter att man har läst de tidigare böckerna i serien.

Farväl Eritrea är skriven av Samuel Brhane, som kommer från Eritrea, men som numera bor i Sverige. Han skrev ner sina minnen från sin sista tid i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.
Litterärt är boken ingen höjdare. Språket är mycket enkelt och miljöbeskrivningar saknas nästan helt. Men man bör då komma ihåg att det är en sextonåring som skriver om den mest dramatiska tiden i sitt liv. Det är berättelsen som är det viktiga i det här fallet, inte formen.
Det är faktiskt en kärlekshistoria. Samuel lämnar Eritrea när hans älskade tvingas gifta sig med en annan. Kärleken är dock starkare är svårigheterna och de återförenas under den strapatsfyllda resan mot Europa. Brhane berättar kortfattade historier från resan. Förfärliga saker som var och en skulle kunna knäcka vem som helst. Men på något sätt vänjer man sig kanske, eller också stänger man ute det värsta. Nästan som i förbigående skriver han om barn som dör i sin moders famn.
Läs gärna boken. Inte som en litterär skönhetsupplevelse, utan som ett vittnesbörd om de fasor som många flyktingar får genomleva när de lämnar sitt land. Samuel Brhane är dock inte en flykting undan krig och svält, utan det är hans brustna hjärta som får honom att lämna Eritrea. Det är en liten Romeo och Julia-historia där kärleken inte alltid tillåts segra.