Veckans ord på M

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är M.

Mamma
Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.

Minus
Här får man försöka vara lite fiffig. Nobelpristagaren Orhan Pamuk har skrivit romanen Snö och när det ligger mycket snö på marken är det väl inte så ovanligt att termometern visar på minusgrader.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.

Modig
Detta ord får mig att tänka på Bilquis Begum Sheikhs bok Hon vågade lämna islam.
Den handlar om författarinnan själv, som efter det att hennes man lämnat henne sökte finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.
Efter en tid övergår hon till kristendomen och låter döpa sig. Eftersom hon bor i Pakistan blir det början på en svår tid. Hennes familj och vänner tar avstånd från henne, och snart kommer hoten. En muslim som överger sin tro ska dödas, och det finns gott om män i Pakistan som gärna vill följa Koranens bud och mörda henne.
För Bilquis är det en ständig kamp. Ibland vill hon välja en lättare väg, men då känner hon att "Herrens välbehag" lämnar henne. Till slut blir dock trycket för svårt i Pakistan och hon tvingas överge sitt land och emigrera till USA.
Hon måste vara en modig kvinna, som vågar konvertera till kristendomen trots att detta gör att hon riskerar att mördas.
En tänkvärd bok i en tid då andelen muslimer i Sverige ökar. En kristen som övergår till islam riskerar ingenting (i vart fall inte under jordelivet) men en muslim som konverterar till kristendomen ska dödas.

Mördare
Detta ord passar ju in på de flesta, för att inte säga alla, deckare, så jag får ta en ur högen och det blir en bok av Camilla Läckberg.
Mord och mandeldoft är en bok som skiljer sig från de övriga som Camilla Läckberg har skrivit. Den ingår inte i Fjällbackaserien, men den lite längre delen utspelar sig där och Martin Molin är polis. Den gavs ut för att fira att Camilla Läckberg det hade gått tio år sedan hennes debut - och för att dra in mer pengar till henne och förlaget ;)
Boken inleds med tre noveller - Drömmen om Elisabeth, Änkornas kafé och En elegant död. Tre noveller om ond, bråd död och med en överraskande avslutning. Inte dumma alls.
Men därefter följer en kortroman, som heter Snöstorm och mandeldoft. Alla som läst traditionella deckare vet ju vad doften av mandel kan antyda...
Här tror jag att Camilla Läckberg haft riktigt roligt. Hon har helt lämnat sin vanliga stil och skriver istället en bok som mycket tydligt för tankarna till Agatha Christie och i viss mån Sherlock Holmes. Här är folk isolerade på en ö under en snöstorm när någon blir mördad. Mördaren måste finnas bland dem som befinner sig i huset och polisen Martin Molin samlar dem i biblioteket. Ledtrådar läggs ut lite här och där, men givetvis får man inte veta vem den skyldige är förrän alldeles i slutet.
Historien är inte lika bra som dem Agatha Christie skrev, för vem kan nå upp till hennes nivå när det gäller pusseldeckare. Men den är trots det en trevlig, avkopplande liten historia.
I boken finns även en längre intervju med författaren. Sedan avslutas boken med Camilla Läckbergs deckarskola, där hon försöker lära ut grunderna när det gäller att välja mördare, falska ledtrådar, dialog och miljö.

Mörker

Jag läste nyligen Enoks bok. Enok ska ha levt för sisådär 5000 år sedan och varit farfarsfar till Noa. Enok var var till Metusalem, som var var till Lemek som var far till Noa. En bok från tiden före Syndafloden med andra ord. Enligt vissa uppgifter ska den dock ha skrivits drygt 100 år före Kristus.

Boken finns inte med i Bibeln, men det finns referenser till den. Under många århundraden ansågs den ha varit förlorad, men den återupptäcktes av en skotsk upptäcktsresande i Abessinien (Etiopien) 1773. 

I boken kan man bland annat läsa:

"Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den öken som är i Dudael, och förflytta honom dit.
Och lägg på honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med mörker, att han må stanna där för alltid, och överhölj hans ansikte, så att han inte skådar ljuset.
Och på domens stora dag skall han kastas i elden."

PS. Missa inte att jag har en utlottning av Samuel Brhanes bok Farväl till Eritrea.